EKODALAR
Ekodalar i Norrbotten
Upptäck Norrbottens ekodalar! De finns överallt runt om i länet – ofta i djupa raviner, men också i närheten av berg och sjöar – och faktiskt på de mest oväntade ställen! Projektet ”Ekodalar i Norrbotten” vill inspirera och hjälpa dig att finna ett annorlunda sätt att närma dig naturen och uppleva den ur ett nytt och friskt perspektiv. Till din hjälp finns här en karta med 10 utvalda ekoplatser med olika karaktär. Ute i fält är ekoplatserna utmärkta med ”ekopinnar”. Besök gärna ekoplatserna, men minst lika givande kan vara att själv hitta dina egna ekodalar! Skapa ljud med din röst eller objekt och lyssna!
Nedan finns text och bild om de 10 ekodalarna. Längre ned, efter de beskrivna platserna hittar du ljudprov och ytterligare information om ekon och ekodalar.
Projektet har genomförts med stöd från Region Norrbotten och BarentsKultur i Haparanda.
Övre Soppero, Kiruna – 68 °04’33,73”N, 21°41´14,73”E (68.092597, 21.687441)
Från byavägen har man en vid utsikt ned över Lainioälven och bort mot lågfjällen i fjärran. Och ett snärtigt eko.
Marjakursu, Pajala – 67°47´46,82”N, 22°53´29,32”E (67.796339, 22.891478)
En djup och vindlande ravin, men med en del träd som skymmer sikten. Går att ta sig ända fram på smala och gropiga skogsbilvägar. Ingår i Marjamaa naturreservat med bl.a. tallurskog. På något ställe kan ett dubbeleko uppfattas.
Masugnsbyn, Kiruna – 67°26´58,05”N, 22°04´46,55”E (67.449458, 22.079597)
I närheten av en rastplats med informationstavla över naturreservatet. Trappor leder ned till Rautajoki på ravinens botten. Från ravinkanten hörs ett utdraget eko.
Aareakursu, Pajala – 67°32´43”N, 23°08´42”E (67.545278, 23.145000)
En imponerande ravin en kort bit från en skogsbilväg. Med strålande utsikt över den slingrande djupa kanjonen. Och ett tydligt eko.
Måskosgårsså, Jokkmokk – 66°45´36,77”N, 20°14´40,73”E (66.760214, 20.244647)
En stor djup ravin bortom allfartsvägarna. Kursudalen ligger i södra delen av Muddus nationalpark och nås på vandringsleder från Skaite i väst (9 km) eller Saggevarre i väst (7 km). Stigarna till ravinen går genom urskog och våtmarker. Ett luftigt eko som klingar längs klippväggarna.
Porsi kraftstation, Jokkmokk – 66°25´36,10”N, 20°39´03,80E (66.426694, 20.651056)
När bruset från vattenföringen inte är så högt kan man nedanför kraftverksdammen höra ett dubbeleko som tycks komma uppifrån dammen och längre bort ifrån.
Bukt, Arjeplog – 66°06´55,30”N, 17°42´09,91E (66.115361, 17.702753)
Vackert belägen nere vid sjön Hornavan, 17 km NV om Arjeplog ligger strandbyn Bukt. I en sluttning en bit inåt land finns en öppning i skogen varifrån ett kvardröjande eko kan höras.
Trollberget – 65°59´54,20”N, 19°15´01,38”E (65.998389, 19.250383)
Byn med det spännande namnet ligger nordväst om Moskosel i norra delen av Arvidsjaur kommun. Från ett kalhygge utanför byn rinner ett dubbeleko nedför och bortanför sluttningen.
Vidsel, Älvsbyn – 65°49´42,11”N, 20°32´15,46”E (65.828364, 20.537628)
Från södra sidan av bron över Piteälven har man en fin utsikt över Vidselet, och kan höra ett avlägset eko.
Klöverträsk, Luleå – 65°38´24,81”N, 21°23´14,66”E (65.640225, 21.387406)
Från Klöverträsk byaväg ser man ut över en mjuk dalgång runt den lilla Rosån. Flera utmärkta ekon kastas ned genom dalgången.
3 ljudprov – tryck nedan
Inledning
Att höra ett eko ute i naturen kan ge en alldeles särskild upplevelse. Du har skapat ett ljud och plötsligt svarar landskapet på din röst eller ljudet du frambringat. Någonting därute ger genklang och med ens får landskapet rymd och liv. Du har mött ett eko.
Ordet eko har sitt ursprung i den grekiska mytologin där Eko var en bergnymf som på grund av ett straff miste talförmågan så att hon bara kunde upprepa det sista ordet i det som sades till henne. Eko används av fladdermöss, valar och andra djur för att navigera och av oss människor i olika former som ultraljud, ekolod och seismologi. Genom ekolokalisering kan framför allt blinda människor skapa ljud, exempelvis klicka med tungan och med hjälp av ekot navigera fram runt hinder.
I kulturprojektet ”Ekodalar” har föreningen Hapkult sökt upp, undersökt och dokumenterat ett stort antal ekoplatser i Norrbotten. Syftet är att visa på de akustiska aspekterna i landskapet. Hapkult vill också inspirera människor att besöka de nämnda ekoplatserna och också ge sig ut i naturen med öppna öron för att själva finna ekon. Ekojakt kan vara ett bra sätt att vistas i naturen – att uppleva och undersöka landskapet och också känna närvaro i och samhörighet med naturen.
Hur och var uppstår eko?
Vid eko reflekteras ljud från ett hinder i landskapet. Man bör skilja på en rumsklang (reverb) och ett riktigt eko. Vid en rumsklang bildar ljudet enbart ett akustiskt rum, medan det vid ett riktigt eko upplevs en stunds tystnad innan ljudet kommer tillbaka. I torr 15-gradig luft har ljud en hastighet om 340 meter per sekund. Eftersom en människa bara kan skilja mellan ljud på en tiondels sekund betyder att hindret måste vara minst 343/2 x 0,1 meter bort, alltså 17 meter bort för att eko ska uppstå. (Som en parentes kan nämnas att om man vill räkna avståndet från ett blixtnedslag är avståndet ca 343 meter för varje sekund mellan blixten och åsk-knallen, eller 3 sekunder för en kilometer).
Det finns många parametrar som påverkar ljudets utbredning och hastighet i landskapet. Topografi, växtlighet, lufttemperatur, luftfuktighet m.m. Bra platser för att finna eko är i närheten av reflekterande ytor, som hos berg och raviner. Man bör dock akta sig för raviner med strömmande vatten. Så är exempelvis Abiskoravinens jokk för högljudd för att man ska kunna höra ekon i ravinens nedre del. Vattenytor leder annars ljud på ett bra sätt, så sjöar och lugna vattendrag underlättar också spridningen av ljud. När dimma över en sjö skapat ett inversionsskikt blir ljuden, inklusive ekon extra starka. På grund av olika faktorer kan ljud också ändra riktning.
En aktivitet som använder sig av ljud i natur är vallmusik, alltså kulning och hornlåtar, som traditionellt använts vid fäbodar för att kalla på boskap eller meddela sig till andra. Vid goda förhållanden kan kulning kan nå åtskilliga kilometer.
Det kan också nämnas att den traditionella alpinska joddlingen, i likhet med kulningen använts för att kommunicera med djur och människor i naturen.
Ekoplatser
Runt om i världen finns kända platser med speciellt goda ekon, både ute i naturen och i eller utanför byggnader. Några natur-ekoplatser: Tre Systrar i Australien, Klockgrottorna i Israel, Grand Canyon i USA.Gol Gumbaz mausoléet i Indien, Isfahanmoskén i Iran, St Pauls katedral i London och exteriören på Kukulkan Pyramiden i Mexico är några byggnader med exceptionellt eko. Reverb kan hittas i olika byggnader. Världens längsta efterklang har uppmätts i en tom oljetank i Invergordon, Skottland med 112 sekunders reverb.
Ekoplatser i Norrbotten
Projektet har undersökt ekot på ett otal platser runt om i Norrbottens län. Olika terrängtyper har testats och vid sökandet har också tagits hänsyn till platsernas speciella karaktärer. Exempelvis har flera så kallade kursudalar undersökts. De är en typ av djupa raviner som bildats av strömmande vattenmassor i samband med istiden och som förutom att vara just naturliga ekodalar också utgör spännande och vackra naturformer i landskapet. Aareakursu och Marjakursu i Pajala kommun, Måskosgårsså i Muddus nationalpark och Rautasjokidalen i Masugnsbyn är fyra sådana kursudalar. Dalgångar, sjöar och älvdalar som visat sig ge fina ekon var bla. Klöverträsk i Luleå kommun och olika byar vid Lainioälven i Kiruna kommun och längs Piteälven i Älvsbyns kommun. Kraftverksdammar är stora och höga objekt i landskapet som kan ge ekon och Porsi och Messaures dammar är två sådana. På kalhyggen kan eko hittas om det finns kuperad terräng intill, som vid Trollberget i Arvidsjaur kommun.
Referensplatsen Bornholm
För att få en referens till de norrbottniska ekodalarna har en känd ekodal belägen på den danska ön Bornholm i södra Östersjön undersökts. Ekkodalen mitt på ön besöks årligen av 100 000-tals personer. Det visade sig dock att ett annat objekt på ön – Opalsjøen – hade ännu bättre ekoförhållanden. Opalsjøen är ett vattenfyllt stort stenbrott med branta klippväggar. Förhållandena visade sig vara optimala för att studera ekon. I den väldiga grytan reflekterades ljud från såväl de omgivande klippväggarna som från den omkringliggande skogen och de mer avlägsna höjderna. Platsen var också naturligt skyddad mot vind och trafikljud.
Tillvägagångssätt
Som ljudkälla vid ekotester runt om i länet användes en liten träklappa och den egna rösten. Pistol- eller gevärsskott hade nått längre, men det var önskvärt att inte använda sådana överdimensionerade redskap. När ett tillräckligt intressant eko hittades utmärktes platsen med en träpinne med texten EKO ingraverad. Ekoljuden från klappa och röst har spelats in och platsen fotograferats. Slutligen har platsens koordinater sparats i ett navigeringsprogram.
Finansiärer:
